Och så fanns det lite skräckromantik. I en valvöppning hängde två tavlor av den italienske 1600-talskonstnären Salvator Rosa. Han gillade att måla rövare och eremiter i skogen, stod det på en skylt. Okej. Detta var dock tydligen ingetdera, utan en målning där han ville visa naturen i sin storhet.
Jag är galet förtjust i ofärdiga tavlor och skisser. Här är det troligen den italienske målaren Antonio Allegri som inte har blivit klar med en tavla som ska föreställa dygden. Det är alltid lika intressant att se hur måleriet går till. Linjerna. Jag skulle ha trott att man började med huvudfiguren och målade resten som en slags inramning, men om man vill att huvudmotivet ska framträda är det förstås såhär man gör.
Och ibland är det de små detaljerna som fångar blicken. Som ögat i vecket på en flickas blus. Det finns fåglar på resten av tyget, men här har ett ensamt öga tittat fram på ett lite obehagligt sätt och jag undrar som betraktare om det är avsiktligt eller inte.
Det fanns en underbar utställning av Arthur Melvilles verk. Han var en av sin tids största på vattenfärg och vi köpte en katalog, eftersom det inte var tillåtet att fotografera. Det borde man göra oftare. Då får man hela utställningen med sig hem.
På eftermiddagen gick vi upp i New Town och tittade i Waterstones bokhandel. A handlade böcker och M och jag handlade bok. To the Lighthouse till Litterära salongen.
Efter det var vi hyfsat hungriga och gick till Gurkha, en indisk restaurang i Old Town. Så. God. Mat. Och så mycket mat. Gå dit om du är i Edinburgh.
/Maia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar