Igelkottens elegans sidan 210

Vi har en bokklubb och läser just nu Igelkottens elegans av Muriel Barbery. Eller, ja, det är bara M och jag kvar. Alla andra har läst klart. Men det har inte varit en sitta i stolen i solen och läsa böcker-semester, så vi är inte klara.

Och i sprickorna i bokens tydliga prettoyta lyser nu äntligen en del rent guld igenom. Jag undrar bara om det är så att även de andra – de som de pretentiösa anser vara pretentiösa – kommer att bli räddade på sista sidan, eller om de inte är värda ett lyckligt slut.

Mais si, dans notre univers, il existe la possibilité de devenir ce qu'on n'est pas encore... est-ce que je saurai la saisir et faire de ma vie un autre jardin que celui de mes pères ?

'Men om det i vårt universum existerar en möjlighet att bli det man inte ännu är... skulle jag då förmå gripa den och göra av mitt liv en trädgård som är annorlunda än mina fäders.'

Ja. Ja, det tror jag.

/Maia

PS. Här är den officiella översättningen: 'Men om det i vår värld finns en chans att bli det man ännu inte är... skulle jag då kunna ta den och förvandla mitt liv till en trädgård som skiljer sig helt från mina förfäders?' (Marianne Öjerskog, Helén Enqvist)

Två dagar efteråt lyser solen lite...

Här är lite bilder på trappan i solsken.


Ovanför trappan ska det bli ett däck. Trä eller sten, vet vi inte riktigt ännu, men det ska ha ett vitt räcke som trädäcket ovanför.


Vid sidan av trappan ska det bli en liten stenläggning där man kan sitta och kolla på dem som hjular, står på händer och gör frivolter på gräsmattan.


Några blommor (av typen "sprider sig aggressivt med utlöpare") har kvickt skapat sig en liten improviserad rabatt bakom några stenar. Det är tokigt vackert, men troligen fungerar det inte att ha installationen kvar. Inte exakt där i alla fall, men tanken tilltalar mig att blommorna liksom valde platsen själva.

/Maia

Stilleben II

Och på stolen ligger fortfarande L'élégance du hérisson halvläst.


/Maia

Och det vart afton...

...den sjätte dagen.


Och den sjunde dagen vilade han. Och han såg att hans verk var gott.

/Maia

Och det vart afton...

...den femte dagen.


/Maia

Stilleben

En god morgon med mårbackapelargoner och en katt full med vatten.


/Maia

Det var inte jag som klagade på värmen – heller!

Det är sommar. Faktiskt. Tro det eller ej. Och jag säger som M på Facebook: Det var inte jag som klagade på värmen! Syster A sa häromdagen att det blåste höstvindar.

Jag saknar lite att bara inte kunna låta bli att gå ner och bada i sjön på kvällen. Men å andra sidan så går det fortfarande att äta frukost på däcket. Med munkjacka och uppdragen huva om jag just duschat.

Frukosten ser ut såhär: Lättstekta ägg med smält ost, romansallad, rödlök och alfalfagroddar. Kaffe med gräddskvätt. Då behöver man inte fundera så mycket på vädret, för då är det mesta bra i alla fall.

/Maia

PS. Fjärde dagen med trappan regnade bort.

Och det vart afton...

...den tredje dagen.

/Maia

Och det vart afton...

...den andra dagen.

/Maia

Beställd bokväska klar

...i Tingestarbloggen.

/Maia

Nya tingestar på gång

I systerbloggen Tingestar finns nu ett pågående projekt i orange, varmrött, djuplila och svart. Jodå. Och en kontemplation över komplexiteten bland virktermerna.

Vem lärde mig virka?

/Maia

Blommor och vackra stenar

Idag på Donsö kyrkogård planterar vi vita kryss och lägger vackra stenar och några fina snäckor – plockade i Frankrike – på Farfars grav. Tillsammans med lysimachian, pelargonen och det andra som redan var planterat av barnbarn och Farmor blir det fint och riktigt, i väntan på stenen som ska komma.

Det nysådda gräset har redan etablerat sig och behöver klippas. Vinden susar stilla i tallarna och någon spelar piano för öppen dörr i kyrkan, så att melodierna strilar ut över kyrkogården och gravarna. Himlen speglas i vattenytan i den lilla glasburken.

/Maia

Projekt och vila

Goda vännen I skrev till mig Vilar ni aldrig? när jag gång på gång på gång twittrat om semestersysslorna. Röja garaget. Köra till tippen. Förvandla lillstugan till gästvänlig. Tömma källaren, sovrummet och garderoberna. Och allt det där.

Det lustiga är att jag vilar. Steg för steg kommer vilan med bortbärandet, ordningen och målningen, hamrandet.

Så nu – till sist – har jag tagit tag i toaletten på nedre våningen. Ett litet pytteprojekt och ändå, när det är klart, ytterligare en liten pusselbit på plats. Bara det att den näst sista plaststrukturtapeten i huset får gå all världens väg. Bara det en befrielse.

/Maia

Kuddarna har hittat hem

I min vackra vita säng i Århus hade jag en sköna kuddar som jag samlade på mig när jag var och handlade på Netto. Det vill säga ganska ofta. Och en stor kuddrulle à la française som jag köpte på IKEA. Dessa kuddar har sedan oktober drällt omkring på olika ställen i huset i väntan på att vi skulle montera sängsoffan igen.

På min födelsedag förra året fick jag en ny fin dörr till arbetsstugan, med nyckel och allt. Nu har dörren blivit målad och vi har listat tak och karmat och fodrat fönster och dörrar invändigt och hyllat väggarna ordentligt. Lite mål är kvar, men inte så att det stör.

Och så har den underbara och utdragbara sängen kommit på plats, så att S och J skulle kunna sova där om de kommer ner från Stockholm. Eller L och P om de inte orkar cykla hem en vacker afton. Eller J och P om de vill ha lite semester på hemmaplan. Eller...

Och kuddarna har äntligen hittat hem igen. Härligt. A låg där och läste Kalle Anka-pocket så snart vi var klara igår. Och så twittrade jag lite om att jag har ett litet Århus här på Hultet. Noras paraply ville att jag skulle lägga ut en bild.

Nu kan jag dessutom variera min arbetsställning med att ligga och läsa artiklar om jag har lust. Arbetsstugan har blivit ett lusthus.

/M

Enkel trädgårdsdamm

Varför lägga ner massa tid och pengar när en presenning från Bygg-Max, en spann och ett rejält regn gör jobbet nästan gratis?
/Maia

Farbrorn har kjol!

När M och jag var och köpte våra brickor med ägg i fredags på Gödebergs gård i Lindome var det en kille före oss i kön. Han hade arbetshorts på sig. Med sådana där rejäla fickor ni vet. Sådana där som man känner sig riktigt kompetent i. Macho.

Men så plötsligt fick jag se att det inte alls var shorts. Han hade arbetskilt! En kjol!

En liten flicka pekade och påpekade med ganska hög röst för sin mamma och syster att farbrorn minsann hade kjol. Och då vände han sig om och sa leende att det bara var "riktiga karlar" som kunde ha kjol. Så lite, lite känsligt var det allt.

Men kilten är fullkomligt underbar. Fungerar förstås lika bra för tjejer som för killar skulle jag tippa, men vad skönt att grabbarna också kan få lite luftigare arbetskläder. Det är Blåkläder som har den för en femhundring. Tyvärr kan jag inte visa någon bild, men klicka på länken. Så fin. Bara så fin!

/Maia

Twittrar

Jag är väldigt förtjust i Twitter, mikrobloggarnas mikroblogg. Ofta hinner och orkar jag inte samla mig till ett seriöst blogginlägg och då är det gott att veta att jag i en twit bara har 140 tecken på mig. Jag kan få ur mig det som jag vill utan vidare krusiduller. Och det ligger dessutom en utmaning i skriva med en begränsning.

Mina twittrar publiceras direkt inte bara på Twitter, utan även dels i sidospalten på Tillbakalutat, dels som statusuppdateringar på Facebook. Det ger en chimär av att jag hänger på Facebook mycket mer än vad jag gör, vilket genererar massor av kommentarer från dem som faktiskt hänger där.

Men om du alltså vill följa mig direkt på Twitter så klicka här!

/Maia

PS. Nu är det sommar och då kan det ju bli fler inlägg här på Tillbakalutat också. Bland annat så laddar jag mentalt för en ny julkalender...

En hel dag med en halv lins

Jag har gått omkring en hel dag med en halv kontaktlins valsande omkring i höger öga. Till sist med mycket knipsande med ögat och en modig make och en vattenindränkt Tops fick vi span på den och maken kunde dra fram den till regnbågshinnan där jag kunde nypa ut den. (Cudos, maken!)

Min tanke just nu – med svullet och rött öga – är att det kanske inte bara är bjälken i ens eget öga man behöver bli av med (Matt. 7:3). Grandet i ens broders öga kan göra precis lika ont. Särskilt om grandet är en halv kontaktlins.

/Maia