2016/12/13

Ta inte i så du spricker!

Jag satt just och tittade på mitt Facebookflöde och så kom det upp en Snobbenbild. Lille Karl, en julgran och texten Be the best you can be.

Det kan ju kännas lite jobbigt att alltid behöva vara bäst liksom. Att alltid behöva sträcka sig för att göra lite till. Lite mer. Vara bäst.

Hela. Tiden.

För ibland räcker inte ens det. Ibland så är vi inte bäst. Inte ens näst bäst. Utan helt enkelt ganska rejält obäst.

Det är då som det är vettigt att titta på lille Karl och hans julgran.

Hela berättelsen om den där julgranen handlar om att den kanske inte är så lyckad i julgransrejset. Rätt skruttig som julgran betraktad. Men den är ändå the best it can be.

Grejen är att det är allt vi kan göra. Vi kan vara de bästa vi är. Om vi försöker vara mer eller något annat så kan det mycket väl vara så att vi till sist tar i... så vi spricker.

---

Och det är väl när allt kommer omkring inte så lyckat, eller vad säger ni?

Så, vi kan förbereda och fixa och dona och ordna och försöka och greja och lägga tid och tänka ut och  slå knut på oss själva och det kan ändå i slutänden vara så att det hela blir obäst.

Så är det bara. Vi får leva med det.  Hellre det än att spricka. Tycker jag i alla fall.

Och julen då? Ja, den är ju som Linus beskriver den. Kolla på videon här. Den har varit med förut och den kan gott få vara med igen. Luta dig tillbaka och titta.

/Maia


2016/10/05

Vem blir utmattad?

Jag läst några ord i förbigående på Facebook i morse. Det var en artikel som handlade om att Utmattning drabbar dem som är starka och omtänksamma.

Okej, tänkte jag. Så att. Den som inte blir utbränd är helt enkelt... en psykopat?

Nej, kanske inte, men ibland undrar man.

/Maia

2016/06/17

Exercis

Jag ska försöka skicka iväg en ansökan om att bli befordrad till docent. Och jag har bestämt mig för att det ska ske innan jag går på semester.

Men det är som att försöka marschera i lervälling. Förutom att jag behöver åtta olika mappar för de olika delarna i ansökan så har jag ännu inte fyllt i saker som hänt sedan november förra året. Och dessutom blir jag så irriterad på att behöva lista allt jag gjort. Alltså allt. Inte bara att jag arbetat på olika ställen, men varje liten sak.

Den här typen av exercis är inte precis uppbyggande för mig.

/Maia

2016/03/11

Överlevnad genom giffar

Jag rättar en större tentahög än vanligt. Och behöver några giffar för att klara mig. Doktorn är en bra person för sådant. Han har många ansikten. Och många uttryck.

Först är jag mest...


Men så kommer de där svaren där jag först...



Och sen antingen...



...eller...



...och ibland...





Men, om någon får för sig att säga något ont om mina studenter...



...så...




Och till sist är man ju klar. Och de har klarat sig hyfsat! Och då...



/Maia

PS. Och sammanräkningen. När den första med 79 p av 80 dyker upp...

via GIPHY

2016/02/24

Troll

Idag blev jag lite trött på småtrollen. Jag vet att jag inte borde, men det är så frestande. Tur att det inte handlar om något så infekterat som politik, sex, religion eller... garn. Utan bara grammatik.

Jaja.

/Maia


- using BlogPress from my iPhone

2016/02/21

Tala någon till rätta

Jag fascineras över hur vi på Facebook (och andra platser med kommentarsfält) liksom tror att vi kan tala varandra till rätta i infekterade trådar. Som om det handlade om ett slags trevligt kaffebord, där normala samtalsregler gäller.

Det är som om vi tror att om jag bara skriver ett nytt inlägg där jag talar om hur det är, så kommer alla att le, ta sig lite lätt för pannan och säga: Jamen,  är det ju! och: Hur kunde jag ha tänkt så fel!

Och så lugnar sig alla och vi kan fortsätta lägga ut bilder på kattungar och stickade vantar.

Men Facebook är inte ett kaffebord. Där gäller inte normala samtalsregler.

(Istället är det uppenbarligen en port till vår inre tvååring. Det där stället där vi bara lägger oss ner skriker och sparkar om någon inte håller med just oss. Och den här inre tvååringen har uppenbarligen ett snabbspår förbi sunt förnuft och hyfs och hövlighet, rakt ut på kommentatorsfältet där den helt utan urskillning kan dela ut slag och kängor och otidigheter.)

Ändå sitter jag där och tänker att om jag bara förklarar så förstår de nog att de ska sluta tjafsa på varandra.

Och nu talar jag alltså inte om politik. Eller miljö. Eller andra starka frågor. Jag talar om garn. Tro det eller ej. Garn.

/Maia

2015/12/01

1 december 2016: Uppmuntran

Jag var med om en häftig sak igår. Mer än vanligt novembertrött gick jag in till en studentgrupp för att informera om en resa. Tänkte i mitt stilla sinne att det kanske skulle kännas stressigt för dem att åka bort i februari och att det inte skulle bli så enkelt att inspirera dem att åka med.

Genast när jag kom in förstod jag att jag haft fel. Jag hade gått in i en sal, trodde jag, men det var istället så att jag öppnat dörren till ett hav av uppmuntran. Jag, som skulle uppmuntra dem att åka med, gick istället från salen nästan hög av tanken på att få åka på resa med den här studentgruppen.

Så enkelt det är.

Jag tänker mycket på detta med uppmuntran. Det är något med det.

/Maia

PS. Ermutigung av Wolf Biermann, med Lena Granhagen.